'Det kan väl inte ha undgått någon med orgelintresse, att Mälardalens orgelfestival pågår för fullt. Vernissager, master classes och mindre evenemang har ägt rum sedan I torsdags, men på fredagskvällen var det dags för den stora invigningskonserten, och den ombesörjdes av den engelska orgelprofessorn Margaret Phillips. Programmet var dock inter engelskt, det inleddes med Mendelssohn-Bartholdys sonata d-moll , där första satsen går under beteckningen Koral med variationer . Det rörde sig väl mer om koralbearbetningar à la Bach fast I Mendelssohns tonspråk. Han var ju en stor Bachbeundrare, vilket marks inte minst I andra satsens fuga.
'Domkyrkoorganisten i Härnösand, Fredrik Sixten. Har skrivit ett Praeludium och fuga , i vilket verk åtminstone jag kunst spare lite inspitation från hans kompositionslärare Sven-David Sandström, men fugans uppbyggnad hade klara barockinfluenser.
'Den schweiziske tonsättaren och musikteoretiken Lionel Rogg hyllar en älldre kollega i Hommage à Franz Liszt , ett något komplicerat stycke från 2011, där man här och var, om man lyssnade noga, kunde skönja en viss påverkan från just Liszt. Rogg har skrivit många Hommages till olika tonsättare.'
Bachs mäktiga' Fantasi och fuga g-moll har knäckt många ambitiösa organister, tekniskt invecklad och allmänt svårbemästrad musik, som Margaret Phillips hade valt att spela helt omanierat, nästan kliniskt. Inte en ton gick förlorad i den stringent utmejslade fugan. Hon har en proffsig och realistisk inställning till allt, hon spelar, och gör musiken största möjliga rättvisa.
'Åhörarna var mer eller mindre hänförda och lyckades applådera fram ett extranummer, återigen ett verk av Fredrik Sixten, kort och gott Postludium , ett ganska spexigt stycke med lite av varje i, som Britten och Prokofiev m.fl.
'Lyssarnas enthusiasm kan ta sig olika uttryck, och det some kommenteras med stark röst i fullt orgeltutti hörs välldigt bra i en plötslig generalpaus.'
English translation of part of the review, kindly supplied by Ordväxlingen AB:
Organ concert that thrilled the audience'Many an ambitious organist has come to grief on Bach s majestic Fantasia and Fugue in G Minor technically complex and in every way intractable music which Margaret Phillips had chosen to play with absolutely no affectation, almost clinically. Not a single note went missing in the stringently chiselled fugue. She has a professional, realistic approach to everything she plays, doing the utmost possible justice to the music.
'The audience were more or less enraptured, and with their ovation elicited an encore another composition by Fredrik Sixten, laconically entitled Postludium and quite a comedy number, with touches of Britten, Prokofiev and others thrown in.
'Listeners enthusiasm can assume a variety of manifestations, and loud remarks concurrently with the sound of the full organ are made supremely audible by an unexpected break in the music.'
Thank you for visiting these pages.
Margaret Phillips
Back to top of page